Det finns olika typer av fullmakter som används inom näringslivet för att ge en person rätt att utföra handlingar i annans namn för annans räkning. En fullmakt kan ges skriftligt eller muntligen och gör det möjligt att utföra rättshandlingar genom ombud. Genom en fullmakt kan exempelvis köp, beställningar, försäljningar och disponering av bankmedel utföras.
Fullmaktsgivaren kallas huvudman och den som får fullmakten kallas fullmäktig, ombud eller mellanman. Det är vanligt inom näringslivet att företag utfärdar handelsfullmakter, även känd som prokura, för att tillåta vissa anställda att vara ombud för företaget. Vissa anställningar innebär automatiskt en viss ställningsfullmakt, som exempelvis för kassabiträden eller upphandlare.
Det finns två typer av fullmakter: självständiga och osjälvständiga. Självständiga fullmakter är lättare för tredje man att kontrollera då de är tydligt definierade. Å andra sidan är osjälvständiga fullmakter, såsom muntliga uppdragsfullmakter, mer komplicerade och kan leda till juridiska konsekvenser om mellanmannen agerar utanför befogenheter.
Mellanmannens behörighet och befogenheter styrs av huvudmannens instruktioner och inskränkningar i fullmakten. Om mellanmannen agerar utanför dessa ramar kan huvudmannen ogiltigförklara handlingen och mellanmannen kan hållas ansvarig. I vissa fall kan huvudmannen godkänna handlingen i efterhand genom ratihabition.
Det är viktigt att en fullmakt är tydligt formulerad och specificerar området, ärendet eller tiden den gäller. Om fullmakten inte är tidsbegränsad fortsätter den att gälla tills den återkallas av huvudmannen. Att förstå fullmaktsbegreppet och dess användning inom näringslivet är av stor betydelse för att undvika tvister och säkerställa juridisk riktighet i affärstransaktioner.